Tillfälligt. 

Det ordet kliar i nacken på mig och jag vet såhär långt att jag aldrig har gillat det. 

När jag flyttar känns det som om jag ständigt glömmer kvar någonting. Som om att jackan sitter fast i handtaget.
Jag börjar inse att Hemma har tappat sitt fäste för när jag försöker sätta ihop ordet med en plats bläddrar tusen bilder förbi utan att någon stannar. 

Att jag inte får sätta mitt namn på någonting ger känslan av att springa utan att nudda marken.
Jag känner mig som en gäst var jag än är. 




Men mellan alla funderingar och utmaningar finns lärdomar och bland många har jag insett att jag inte trivs i tillfälligheter. Hur mycket jag än längtar efter min egen adressändring, en lokal att måla i, att P&L's kreativa grupp får liv. Hur ostimulerad jag än må vara så bestämmer jag mig för att bita ihop och fokusera på vad som tar mig framåt.

Jag måste bara komma ihåg att allt bra tar tid.