carl-michael
Vackra Calle vid mitt piano.
Råkar vara så att han har anförtrott sig åt mig att göra ett omslag till hans kommande skiva.
Så snälla söndagen gav oss sol och möjligheten att vandra runt på åkrar.
Och tack till Christoffer & Sofie för fint tålamod.
Så något gott ska det nog komma ur det här.
För fint blev det ju.
Så något gott ska det nog komma ur det här.
För fint blev det ju.
M Gardot
jag skulle aldrig låta solen glömma bort att lysa upp ditt ansikte
Les étoiles les étoiles les étoiles
Dites-moi étoile pourquoi je vous regarde?
Les étoiles les étoiles les étoiles
Dites-moi étoile qui vous regardera?
Les étoiles les étoiles les étoiles
Dites-moi étoile pourquoi je vous regarde?
Les étoiles les étoiles les étoiles
Dites-moi étoile qui vous regardera?
det blir inte lika ofta längre, som jag sitter ner och andas
sympati är vad vi behöver min vän, det finns inte tillräckligt med kärlek.
jag tyckte att den här morgonen sade min pappa något väldigt ..
..bra.
"..musik är ett humör. Det finns inget värre än att lyssna på jazz då du är förbannad"
..bra.
"..musik är ett humör. Det finns inget värre än att lyssna på jazz då du är förbannad"
du kan knyta mina händer men aldrig mina drömmar
".. Du har en förmåga att hjälpa andra med sina val och att föra dem framåt. Men varför trycker du in småsten i dina egna hjul? "
Om jag skall vara helt ärlig så förstår jag vad hon menar min mamma. I mitt huvud föreställer jag mig själv sittandes på knä i regnet framför en cykel, och monotomt, sakta och säkert lägga en sten för sig i en mur tills cykeln är obrukbar, medans jag själv står bakom och ser på.
Konstfack
Om jag skall vara helt ärlig så förstår jag vad hon menar min mamma. I mitt huvud föreställer jag mig själv sittandes på knä i regnet framför en cykel, och monotomt, sakta och säkert lägga en sten för sig i en mur tills cykeln är obrukbar, medans jag själv står bakom och ser på.
Konstfack
hellre feber än antarktis
Jag anser att med vänner som bidrar till att man finner sig själv, gör att man känner sig hemma, ger inspiration & viljan att utvecklas, då har man hittat rätt.
all the fuzzin and fightin
när musik är på riktigt då låter det såhär.
Och jävlar anamma är det här bland det absolut bästa & coolaste jag hört.
All creds till syskonen durham.
känn efter hjärtat, bränns det?
det är ett hjärta, en hjärtesorg.
Jag älskar de här dagarna. De gråa söndagarna.
Det är då det snöar ute, eller då solen lyser in. Då det träet i väggarna nästan börjar glöda. Det är ljudet från perkulatorn i köket, hur pappa vänder blad i tidningen. Det är hur man tassar upp på morgonen, drar en stickad tröja över huvudet, kanske ett par sockor om det är kallt på golvet. Hur känslan utav att inte ha något att vänta på, inga göromål, inget tvång.
Det är just de här dagarna som jag ser alla de filmer ingen annan ser. De små indie eller konstfilmerna som aldrig det aldrig talas om. Eller läser de dammiga prosorna från farfars äldre böcker. Jag anser att det är de här dagarna, då någon annans åsikt för en gångs skull inte räknas. Det är då vi får ramla ner på jorden och ta igen den förlorade tiden mellan sig själv och sig själv.
Nu väntar jag bara på sommaren och kvällsolen som komemr strax efter.
Det är då det snöar ute, eller då solen lyser in. Då det träet i väggarna nästan börjar glöda. Det är ljudet från perkulatorn i köket, hur pappa vänder blad i tidningen. Det är hur man tassar upp på morgonen, drar en stickad tröja över huvudet, kanske ett par sockor om det är kallt på golvet. Hur känslan utav att inte ha något att vänta på, inga göromål, inget tvång.
Det är just de här dagarna som jag ser alla de filmer ingen annan ser. De små indie eller konstfilmerna som aldrig det aldrig talas om. Eller läser de dammiga prosorna från farfars äldre böcker. Jag anser att det är de här dagarna, då någon annans åsikt för en gångs skull inte räknas. Det är då vi får ramla ner på jorden och ta igen den förlorade tiden mellan sig själv och sig själv.
Nu väntar jag bara på sommaren och kvällsolen som komemr strax efter.
hur viktigt är det egentligen att aldrig falla sönder,
från 3:00...
Den här mannen.
Ska jag vara ärlig så finner jag det absolut omöljligt att förklara.
Men aldrig förr, har någon fått mig att inse saker,
Men aldrig förr, har någon fått mig att inse saker,
så ofta som han har gjort.
sanningen blir luddig när alla vet bäst
Looking for miseryBut you found meLying naked on the floorI was headed insaneThe devil told me his nameBut he's not welcome hereAnymore
The maine, Misery.
The maine, Misery.
jag känner endorfinerna tingla och springa runt och det är då jag ler
när man bor i småstan ser man mörkret, hör man tystnaden
Av någon anledning har jag avskärmat mig från verkligheten ett tag nu,
trots att jag har umgåtts med vänner och familj, gjort saker, underhållit mig själv som vanligt.
Men saken är den att jag har inte riktigt varit,
Men saken är den att jag har inte riktigt varit,
där.
Men jag känner att jag börjar sakta men säkert hitta någonting som jag inte riktigt vet vad det är.
Men jag känner att jag börjar sakta men säkert hitta någonting som jag inte riktigt vet vad det är.
Jag har börjat känna något som jag känner igen men som legat nerknölat i en trälåda på vinden.
Jag har testat, letat, kastat, glömt & målat om. Släckt och tänt.
Men det känns som att jag börjar få rätsida på saker nu.
Men det känns som att jag börjar få rätsida på saker nu.
------------
"I've tried every approach to live and I've tried, tried it all. I haven't tried every thing but I've tried every approach. Sometimes you have to try everything to get the approach thesame but, ah. I've tried it all, I bought a bunch of stuff and went "naaah, i dont like that" I kind of came in and out of that a couple of times."
John mayer under Bold as love, where the light is, 2007.
"I've tried every approach to live and I've tried, tried it all. I haven't tried every thing but I've tried every approach. Sometimes you have to try everything to get the approach thesame but, ah. I've tried it all, I bought a bunch of stuff and went "naaah, i dont like that" I kind of came in and out of that a couple of times."
John mayer under Bold as love, where the light is, 2007.
för första gången hör jag swift göra musik. Tack civil wars, för att ni visade vägen.
om jag drömmer mig bort en stund innan allt kommer tillbaka
en simpel historia från någonstans
- Jag vågade aldrig tala med dig, sa du leende i skenet utav elden. Jag tittade på dig, såg dina uttryck. Dina lockar. De gröna skogarna i dina ögon. Jag minns att du var vacker, lång och ståtlig.
Jag visste inte då var alla cykelturer skulle föra oss. Vad alla stunder under äppelträden skulle ge, eller hur sommarsolen i gräset den där kvällen skulle kännas.
Du sov på en madrass i hörnet på trägolvet, i ljuset utav fönstret. Du hade samlat allt i mitten, - jag gillar det såhär. Du såg på mig, nydushad och vacker. Du höll dina armar om mig och du doftade tandkräm. Din hud var len, genomskinlig och jag minns hur jag tänkte, varför jag. Du är så vacker.
Jag minns den natten i någon annans rum, då john aldrig tog min hand. - Det kommer, sa du i nattens ljusa mörker och lugnet sköljde över mig som ett hav och slutligen, visade han mig vägen in i sömnen. Det var under det stora fönstret, mitt i det vita, uppe i det blå.
Då diamanterna utav regn hade samlat sig på fönstret och kylan trängde in. Du frågade om jag ville stänga det, om det blev för kallt. - nej, jag vill lyssna till ljudet.
Jag visste inte då var alla cykelturer skulle föra oss. Vad alla stunder under äppelträden skulle ge, eller hur sommarsolen i gräset den där kvällen skulle kännas.
Du sov på en madrass i hörnet på trägolvet, i ljuset utav fönstret. Du hade samlat allt i mitten, - jag gillar det såhär. Du såg på mig, nydushad och vacker. Du höll dina armar om mig och du doftade tandkräm. Din hud var len, genomskinlig och jag minns hur jag tänkte, varför jag. Du är så vacker.
Jag minns den natten i någon annans rum, då john aldrig tog min hand. - Det kommer, sa du i nattens ljusa mörker och lugnet sköljde över mig som ett hav och slutligen, visade han mig vägen in i sömnen. Det var under det stora fönstret, mitt i det vita, uppe i det blå.
Då diamanterna utav regn hade samlat sig på fönstret och kylan trängde in. Du frågade om jag ville stänga det, om det blev för kallt. - nej, jag vill lyssna till ljudet.
Jag minns hur du låg på mage. Hur du andades in, ut. Du var nydushad igen. Dina mörka lockar var fuktiga från vattnet.
Jag satt vid dina fötter, och såg regndropparnas skuggor på din hud. Jag minns hur jag stryker mitt ansikte, mina läppar, och min kind emot. Jag slutar inte. Det enda jag bär är doften från din hud och jag minns hur du ler. Hur jag ler.
Jag satt vid dina fötter, och såg regndropparnas skuggor på din hud. Jag minns hur jag stryker mitt ansikte, mina läppar, och min kind emot. Jag slutar inte. Det enda jag bär är doften från din hud och jag minns hur du ler. Hur jag ler.
Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats
för att jag inte säger det enkla ordet tack till dig tillräckligt ofta. För att du jämt står som en vacker vägvisare i korsningen när jag står förvirrad i diket. För att du aldrig någonsin gett mig känslan utav jag inte hör hemma.
..och,
förlåt för att jag stjäl utav ditt spotify premium ibland.
och det är nånting jag inte har berättat
då ingenting finns kvar och du står runt hörnet och blundar
Jag tuggar på vita små moln & gräver i gamla lådor. Jag virade in dem i tyger utav bomull och gömde dem långt in. Tog en pinne och tryckte in dem lite till när jag och mina händer inte längre nådde.
Är det saknaden som gör sig påmind när jag tittar på allt bortglömt eller är känslan egentligen lättnad av att ha passerat allt?
Är det saknaden som gör sig påmind när jag tittar på allt bortglömt eller är känslan egentligen lättnad av att ha passerat allt?
bara jag har rätt, om så döden tar mig.
Jag hade precis packat mina sista färger, dragit den trasiga tröjan över huvudet & sprungit ut till bilen. Du lyssnade på Eva Dahlgrens amerikanska rockband och klagade på långsamma barn. Vi suckade, log och skakade av oss orden som snöflingor på axlarna. Vad var meningen egentligen?
Vi tog vägen bredvid älven. Den är smal och mörk sådär vid vinterkvällen. Isen låg som tunna hudlager på vattnet och snön som ett täcke utav dun, som ett skydd till gräset. Du ser inte människorna. Men då ljuset från strålkastarna upplyser om dem reagerar du och kör åt sidan. " är folk inte mer rädd om livet?" Jag har inget svar. Så jag fortsätter att sitta tyst i baksätet.
Hela vägen hem diskuterar du faktumet att folk bara kliver rakt ut i vägen. Går med barnvagnen först över övergångsställen och då man inte hör sitt nummer ropas ut i kön på apoteket. Att motargumentet till ren och skär dumhet är var och ens rättigheter. Du pratar om mannen som cyklade rakt ut i vägen utan en blick åt sidorna & blev påkörd " jag har rätt att cykla här, ". Mannen fick en allvarlig skada i benet & gick i fortsättningen med krycka.
Jag vet inte, då frågan handlar om simpel överlevnadsinstinkt. Men mannen fick rätt iallafall. Han blev ju påkörd på en cykelväg.
Vi tog vägen bredvid älven. Den är smal och mörk sådär vid vinterkvällen. Isen låg som tunna hudlager på vattnet och snön som ett täcke utav dun, som ett skydd till gräset. Du ser inte människorna. Men då ljuset från strålkastarna upplyser om dem reagerar du och kör åt sidan. " är folk inte mer rädd om livet?" Jag har inget svar. Så jag fortsätter att sitta tyst i baksätet.
Hela vägen hem diskuterar du faktumet att folk bara kliver rakt ut i vägen. Går med barnvagnen först över övergångsställen och då man inte hör sitt nummer ropas ut i kön på apoteket. Att motargumentet till ren och skär dumhet är var och ens rättigheter. Du pratar om mannen som cyklade rakt ut i vägen utan en blick åt sidorna & blev påkörd " jag har rätt att cykla här, ". Mannen fick en allvarlig skada i benet & gick i fortsättningen med krycka.
Jag vet inte, då frågan handlar om simpel överlevnadsinstinkt. Men mannen fick rätt iallafall. Han blev ju påkörd på en cykelväg.
och hjärtan som kan bryta natten till två
och du sa till mig, kan vi inte få det att fungera?
Så jag chansar och jag ber att hon ska pussla
Hon skrev till mig igår att det är nåt jag inte vet
Det var nånting som hon skämdes för att säga
Hon skrev att hon fått sår på sina händer och sin hals
Utav bitar som var vassa och för tunga
Hon sa att inte hon gav upp men att hon sen förstod
Att den tyngsta biten måste hon få hjälp med
När hon skriver så så har jag lust att ringa upp
Och be och be och be att hon kommer tillbaka
Simon norrsveden - pussel
Det var nånting som hon skämdes för att säga
Hon skrev att hon fått sår på sina händer och sin hals
Utav bitar som var vassa och för tunga
Hon sa att inte hon gav upp men att hon sen förstod
Att den tyngsta biten måste hon få hjälp med
När hon skriver så så har jag lust att ringa upp
Och be och be och be att hon kommer tillbaka
Simon norrsveden - pussel
inte utan den eld jag hade då
den fula grevinnan
Ibland har jag något att dela med mig utav,
och idag är det en bok.
jag har läst den kanske två eller tre gånger. Den är udda,
svår, lätt att misstolka, underbar att läsa och vacker när den är förstådd.
Nina bouraoui & Innan männen.
eller Avant Les hommes,
som jag föredrar.
vad ska jag kalla det här ?
Anaïs Nin
Anaïs Nin, författare, och hennes dåvarande man Henry Miller.
Inspiration.
Det eviga ordet som alltid dyker upp när du minst anar det,
men som aldrig dyker upp när du behöver det som mest.
Men det har varit en period nu,
då jag har letat mig tillbaka.
kvinnor.
Starka och envisa.
Namn som Anaïs Nin och Margaret Thatcher.
De två damerna står båda två för sin tid.
Anaïs för frankrikes undangömda erotiska litteratur,
och Margaret Thatcher för hennes åsikter och sin tid som premiärminister.
Varför inspirationen?
Jo, för båda dessa två har gjort uttalanden som fått mina endorfiner att tingla.
Jag måste få dela med mig utav någonting.
Välkommen eller välkomna, till vad man kan kalla en omfattande guide till att navigera i parallella universum. Eller i det verkliga livet. Vad jag gör? nej inget speciellt. Ibland hittar du en dammig historia, från en dammig byrålåda i mitt minne jag öppnade av ren tristess. Ibland läser du ett utdrag från en, av min personliga åsikt, mycket bra bok. Musik kommer garanterat förekomma. Konst. Åsikter. Idéer. Film.
I det stora hela vill jag dedikera den här platsen till allt med baktanke. Allt som fötts av en moder med starka och omtänksamma händer.
Jag vill ge plats åt allt som annars får väldigt lite plats.
Those who believe absurdities will commit atrocities.
- Voltaire.
Voltaire.
Voltaire.
- Voltaire.
Voltaire.
Voltaire.
Hej
Det är här det ska börja hända nu.
så,
välkommen.
välkommen.
Eller hej.
Det finns kanske inte mycket att skriva.
Men det är alltid en början.
