På gården
nåt jag hittade
kaotisk
Ja vad gör jag.
Det går rakt, men så rätt ner. Jag lyckas ändå mitt i allt slammer hålla huvudet över ytan. Jag vill ge upp hela tiden, och det är svårt att avgöra om jag inte faktiskt gör det. Om min fristad inte bara är en tillflyktsort. Jag litar inte riktigt på mina tolkningar av min omgivning. Mycket säger emot det jag tror är rätt, och när jag är så fruktansvärt övertygad om att jag är rätt är jag ändå fel. Det kan vara datum, meningar, påståenden eller minnen. Jag ser hur jag inte är i kontakt med min omgivning för jag inser att jag inte riktigt har kontakt med mig själv. Men hur skapar jag kontakt då hela jag är extrovert och mycket runt mig är fel? Det krockar.
Det går rakt, men så rätt ner. Jag lyckas ändå mitt i allt slammer hålla huvudet över ytan. Jag vill ge upp hela tiden, och det är svårt att avgöra om jag inte faktiskt gör det. Om min fristad inte bara är en tillflyktsort. Jag litar inte riktigt på mina tolkningar av min omgivning. Mycket säger emot det jag tror är rätt, och när jag är så fruktansvärt övertygad om att jag är rätt är jag ändå fel. Det kan vara datum, meningar, påståenden eller minnen. Jag ser hur jag inte är i kontakt med min omgivning för jag inser att jag inte riktigt har kontakt med mig själv. Men hur skapar jag kontakt då hela jag är extrovert och mycket runt mig är fel? Det krockar.
Allt krockar och det enda jag försöker göra är att hålla fast vid det som ger mig anledning att kliva upp. Men tanken slår mig att det kanske är de sakerna som kväver mitt uttryck. Jag har svårt att svara på frågan vad är du riktigt glad för just nu? saker har ramlar samman igen och jag förstår inte varför jag är så otroligt känslomässigt fastklamrad i allt runt mig.
Inom lustens kalla väggar
Jag erkänner nu.
Jag har aldrig,
och kommer nog heller inte att vara-
intresserad av att göra något av min konst.
Jag har övat,
jag har lärt mig.
Men jag kommer aldrig att karva nya vägar inom konstvärlden.
jag vill inte vara där.
Jag är inte intresserad av det egentligen.
jag tycker det är kul att hålla på
ibland
när jag har lust.
och kommer nog heller inte att vara-
intresserad av att göra något av min konst.
Jag har övat,
jag har lärt mig.
Men jag kommer aldrig att karva nya vägar inom konstvärlden.
jag vill inte vara där.
Jag är inte intresserad av det egentligen.
jag tycker det är kul att hålla på
ibland
när jag har lust.
Surkål
Jag blir bara så jävla arg för att jag inser att allt jag kan är egentligen helt fel.
Jag har hittils tolkat min omvärld på ytan enbart, trott att jag då samlat all information och förstått allt. Men nej. Jag har aldrig läst på till något.
Utan vad jag gjort är att ha hört vartannat ord, satt ihop en egen mening och då hamnat på nån helt annan fejkad väg.
Jag blir bara så jävla irriterad för det känns som om jag måste lära mig allt om igen. Allt jag någonsin trott. Alltså allt. Konst. Mig själv. Musik. Kläder. Uttryck. Ord. Sinnen.
(Detta kan appliceras metaforiskt på precis varenda del av mitt jag)
Jag har hittils tolkat min omvärld på ytan enbart, trott att jag då samlat all information och förstått allt. Men nej. Jag har aldrig läst på till något.
Utan vad jag gjort är att ha hört vartannat ord, satt ihop en egen mening och då hamnat på nån helt annan fejkad väg.
Jag blir bara så jävla irriterad för det känns som om jag måste lära mig allt om igen. Allt jag någonsin trott. Alltså allt. Konst. Mig själv. Musik. Kläder. Uttryck. Ord. Sinnen.
(Detta kan appliceras metaforiskt på precis varenda del av mitt jag)
Jag kvävs på dessa 16 kvm, i detta skitiga hål till kök, i detta knarriga och tuktade höghus till boning, bland dessa krävande barn och fejkade personlighet.
Min vardag just nu, är en förbannat lång pisspaus påväg till ingenting.
Min vardag just nu, är en förbannat lång pisspaus påväg till ingenting.
