After a while you learn the subtle difference
Between holding a hand and chaining a soul,

And you learn that love doesn’t mean leaning
And company doesn’t mean security.

And you begin to learn that kisses aren’t contracts
And presents aren’t promises,

And you begin to accept your defeats
With your head up and your eyes open
With the grace of a woman, not the grief of a child,

And you learn to build all your roads on today
Because tomorrow’s ground is too uncertain for plans
And futures have a way of falling down in mid-flight.

After a while you learn…
That even sunshine burns if you get too much.

So you plant your garden and decorate your own soul,
Instead of waiting for someone to bring you flowers.

And you learn that you really can endure…

That you really are strong

And you really do have worth…

And you learn and learn…

With every good-bye you learn.

 ―After A While, Veronica A. Shofstall

Därav kom det sig att tre studenter gick sin smått raglande väg tilblaka. Se dem där de går, bara aningen vingligt. Det är tyst, och när klocktornets klocka slår den sena timmen bryter det inte tystnaden så mycket som det bekräftar den. Också syrsorna respekterar tystnaden. Deras sång är som omsorgsfulla stugn i dess väv, så små att de nästan inte syns. 
Natten är som varm sammet runt dem. Stjärnorna, brinnande diamanter på den molnfria himlen, målar vägen under deras fötter silvergrå. Natten är fulländad på ett vilt sätt, nästan skräckinjagande vacker.
De tre pojkarna, en mörk, en ljus och en - i brist på ett bättre ord - lågande, märker inte natten. Kanske är det någon del av dem som gör det, men de är unga och berusade och sysselsatta med att längst in i hjärtat veta att de är vänner, och att de alal tre känner en viss kärlek som aldrig kommer att lämna dem. Pojkarna vet också mycket annat, men inget av det verkar lika viktigt som det här. Kanske har de rätt. 

- Patrick Rothfuss, Name of the wind. 

>>Fördöme mig pojk, jag hoppas att du är lika duktig som du själv verkar tro. Jag kunde ha glädje av någon med Illiens eld här<<
>>jag hoppas att det här är ett lika bra ställe som alla verkar tycka, jag behöver någonstans att brinna<<

- Patrick Rothfuss, Name of the wind

>>vad har du tagit med åt mig?<< frågade hon upphetsat. Jag log. >>vad har du med åt mig?<< sade jag retsamt. Hon log och stack fram handen. Någonting glimmade i månskenet. >>en nyckel<<, sa hon stolt och tryckte den i handen på mig. Jag tog emot den. Den hade en angenäm tyngd i handen. >>den är väldigt fin. Vad låser man upp med den?<<.
>>månen<<. 

- Patrick Rothfuss, Name of the wind. 

Jag tror jag ska skriva en bok. 


Om vad är jag inte riktigt säker,
typ en överkryddad självbiografi där jag får alla karaktärer att låta som helgon,
platser att låta som himmelen själv och händelserna viktigare än något annat. 


jag skulle vilja,
skriva om nån. 

Ungefär som Jack kerouac,
fast lite Elisabeth Kostova. 

Käraste

sovande så långt ifrån varandra

delar vi ändå natten

Och vi drömmer varandra

om jag vaknade nu

skulle jag inte finnas.

jag drömmer dig

som drömmer mig.

Om jag väcker dig

kommer jag att försvinna.

J