Rädsla, jag behöver dig inte.

Hur kan jag sitta här; efter tre gånger
och känna mig vackrare än någonsin
Hur kan jag sitta här; efter en del intressanta samtal
och veta att någon var lika intresserad
av innehållet som jag.
Hur kan jag sitta här; efter ett fåtal varma beröringar
och känna att jag inte behöver dölja en enda kurva.


Vi visade bristningar, du visade ärr, jag tog av mig allt utan att vara rädd, du spelade för mig trots att du sagt att du var rädd. jag tittade för första gången.
Jag vet att jag kan vara intensiv, obetänksam. Jag vet att jag kan vara en besserwisser och klumpig. Jag vet att jag kan vara självupptagen och glömsk. Men jag hoppas att du ser förbi det där.


För allt handlar om hur du tittade på mig, som om att jag skulle försvinna om du blundade för länge.
Jag är rädd att du inte såg min beröring som jag såg det- att om jag inte rörde dig så skulle försvinna. Jag var rädd.

Idag är jag rädd.
Att något jag sa,
något jag gjorde,
något litet eller stort
skrämde iväg dig. 


Gracious goes the ghost of you

How would you know?
When everything around you's changing like the weather,
A big black storm.
And who would you turn to?
Or hide a ghost, a shadow at the most, would you let me know?
Cause I don't want to,
To trouble your mind with the childish design of how it all should go.
But I love you so,
But it all comes clear, when the wind is settled, I'll be here, you know.

Cause you said ours were the lighthouse towers
The sand upon that place
Darling I'll grow weary, happy still
With just the memory of your face
- Gracious, Ben Howard

När kastanjerna slår ut

 
 
 

Mellan dörrar

ooh ho ho -ho-ho

vi städar ut mamma och jag. 

Det är skönt för vi öppnar båda dörrarna så augusti's sista små varma vindar får springa runt här och ta med sig dammråttorna ut. Fönster och bänkar och hyllor och böcker dammas av och gammalt skräp bärs ut och jag känner hur hösten är påväg. Jag vill göra äppelpajer och bjuda hem alla jag känner.
 
I morse funderade jag igen på hur det kommer sig att jag har fått så mycket den här sommaren. Jag frågar mig själv vad det är jag har gjort och varje gång så känns det som om att jag vill svara att du har gett dig själv det här.
Men jag och Fanny pratade om en sak igår,
när du stöter på en vän,
när du håller på att köra på någon,
när en katt springer över vägen
när du ser en blomma

att det händer för att att jag tror att hela universum ständigt kämpar för dig och hon trodde att det var slumpen. 

Jag läser små texter och gråter floder.
Jag la mig under äppelträden och katterna kom och la sig i varsin armhåla och jag grät floder.
Jag tänkte på hösten och hur bra den kommer bli när den kommer och jag grät ännu mer.
Jag blir glad när jag gråter för det betyder att jag är okej. 


Jag vill gå ut,
ropa hit katterna och kasta äpplen åt dem för jag älskar att se hur de springer.

Hur okänd du än är

"Min son är på andra sidan landet några dagar och han skriver sms som är sommarpoesi och jag längtar att få höra mer och se snäckorna. Jag går stigen ner till sjön och lägger mig på en luftmadrass bland näckrosorna. Jag tänker på när han var fyra år och stod ute på trappan och ropade på mig.
- Mamma, skynda dig! Ta med papper och penna för nu kommer det en dikt! 
Jag skrev ner hans dikter på papper som jag samlade som skatter."

Hon blev liksom en inspiration,
en förebild

på en sekund

Queen of Kammebornia.


I tystnaden ställer jag mycket frågor

Innan tyckte jag det var jobbigt att vara för mig själv. 
Jag började alltid tänka att jag var

ensam.



Men idag ser jag de tomma dagarna som 
tid att strukturera,

jag tänker mycket,
tänker på hur jag skulle känna mig
och provar sen hur det är,


jag känner också mycket.
Och ställer frågor.

Nu har den tiden mer blivit en chans att ta reda på hur många hörn jag har,
hur många kanter, svängar och stup och vart jag känner mig kantstött och

varför. 

Jag vill veta varför jag är varför. 

I ett hus av fönster

 

 

Let the day dream

"Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free, silhouetted by the sea, circled by the circus sands, with all memory and fate driven deep beneath the waves. Let me forget about today until tomorrow"

– Bob Dylan

För en gångs skull

Okej.
Som vanligt. 


Jag är lite hetsig med sånt här,
man får ha lite överseende med mig.


Men jag skulle ångrat mig om jag höll inne allt.
Jag skulle ha ångrat mig om du en dag säger att 
jag inte sa tillräckligt.
Att det är för sent.



Jag tänker skita i alla oroliga tankar och vara stolt
att jag en gång faktiskt vågat utan att vara rädd. 

Severe, me eller nåt

 


För den som tycker det är intressant att höra vad jag lyckas spotta ur mig.
Den är inte klar dock.

Men jag är så stolt.

Saknat

 

Jätten bland bergen

 
 


Såhär mitt i minns jag tillbaka
hur jag trodde att mina hjärtslag 
kom från jordskalvet
när en jätte på andra sidan bergen satte ner sina stora fötter

jag minns honom 
för han gick mellan bergen,
precis emellan
och drog med sig telefonstolparna. 


Jag frågade mamma varför han bara går och går
>>kommer han någonsin fram?<<
hon frågade vad jag pratade om och jag svarade att jag är ledsen att han är vilsen

>>hur låter det då?<<
>> do-dom do-dom<<

jag försökte imitera vad jag inte visste var hjärtslag
när hon svarade att det
är mitt hjärta som slår så hårt

vägrade jag tro henne och såg fortfarande jätten bland bergen när jag tittade ut genom fönstret. 
 

You are my time

Du är inte min,                                                                You’re not mine,
så jag kommer aldrig säga                                               So I’ll never say

" du är det finaste jag har "                           "you’re the best thing I’ve got"

för du är inte min.                                              Because you are not mine.
 
En lång tid kommer att gå,                                        A long time will pass,
innan jag får ta del av dig igen.           before I get to be a part of you again.

innan                                                                                            Before
jag får ta del av dig.                                              I get to be a part of you

Du ger mig av din tid,                                          You give me of your time,
och det är vad jag vill ha.                                        and that's what I want.

Du är inte min och jag är inte din,            You’re not mine and I am not yours,
för du är min tid, precis som jag är din.     for you are my time, as I am yours.

Tjugo saker som gör att jag tackar för ännu en dag.

Jag vill bara ta en stund och uppskatta allt fint som händer mig.

1. Jag bestämmer mig för att flytta hem från Göteborg och min mamma & lenny säger självklart. Min pappa kommer ner och hämtar allt jag äger tillsammans med min lillebror.
2. Jag frågar min gamla chef om hon har ett jobb över; självklart, kom och jobba.
3. Jag träffar en fin liten fjäril som ger mig lite livsglädje.
4. Jag får tillfället att vara host för en spelning för en fantastisk musiker. Min lilla fjäril kom.
5. Jag får ett erbjudande att sitta i programgruppen för vad som ska bli framtida peace&love.
6. Jag får hjälpa en vän med hans musikaliska projekt, och det blir bra.
7. Jag kunde köpa en ny gitarr och vill skriva mer musik.
8. Jag lär mig spela piano och börjar faktiskt uppskatta och höra att jag faktiskt kan.
9. En vän vill att jag ska vara med i ett band han vill starta.
10. Jag tappar telefonen två gånger, jag får tillbaka den två gånger.
11. Folk säger att de tycker det är synd att jag inte kommer på avslutningen för jobbet; det hade varit mycket roligare då.
12. Jag vill flytta till Uppsala och de som redan bor där tycker att det skulle vara jätteroligt.
13. Jag har en fin vän som alltid hjälper mig med allt, fysiskt som psykiskt.
14. Någon föll för mitt leende.
15. Jag har börjat lyssna på musik på ett helt annat sätt, nu hör jag den verkligen; tack vare två fina själar.
16. Min chef tycker om mig jättemycket.
17. Jag äter mycket mer organiskt och gör bättre val.
18. Jag väntar med svaret på en fråga så jag verkligen talar från hjärtat.
19. Jag får höra att jag bara sprider massa glädje.
20. Jag börjar känna igen.

När han skriker högre och högre

jag lyckas aldrig se klippet,
men jag hör det hela tiden.

Det går en reklam för svenska filmer,
och när Emil's pappa, från Emil I Lönneberga skriker
>>kom och håll om mig<<

vill jag inte göra annat än att repetera det
om
och om igen.

kom och håll om mig,
kom och håll om mig,
kom och håll om mig.

I leave the lights on

 

swim good

 

Känn efter hjärtat bränns det

Tre veckor.

Ända sedan jag satte ena foten framför den andra i säter stad har jag funderat. Tänkt och undrat. Frågorna till mitt eget huvud var oändliga och jag förstod aldrig var den jagade känslan kom ifrån. Vart den evigt återkommande tröttnaden på allt föddes och varför den alltid slog mig i magen så hårt att jag tappade andan. Den kom alltid utan förvarning, släpandes på känslan av att springa tills benen inte bar mig längre. Jag kunde aldrig gå samma väg för många gånger. Jag tröttnade på böcker precis innan slutet.  Jag hatade mig själv för att alltid vilja lämna människor och platser bakom mig. Jag hade redan sett det här, varför ska jag se det en gång till?

Men tre veckor tog det mig.
På trappsteget ner till betongen stod det, Vad fan gör jag här?
Jag stirrade några sekunder på vad jag precis insett. Visste att jag hade någon att möta på ovanvåningen, så jag började gå, även fast känslan av att springa tog tag i mig igen.

Men jag vet nu.
Jag har svarat på mina frågor.
 
 

Jag hade precis kommit hem från Europa.
Jag hade precis insett fler än en sak.

Det är spännande det här,
Att kunna titta tillbaka och läsa hur det var
och hur saker och ting fortfarande kan vara.

Nu är det gjort.

Jaha,

nu avbokade jag resan till Australien.

Skönt,
dock skrämmande.
Men en chans att sitta i programgruppen för Peace&Love kommer inte igen.

Gracefully going nowhere



Klicka på bilden och lyssna ordentligt.

There's nothing between us but space and time.

Och där åker jag ner till Göteborg den 14.

Jag behöver det verkligen.
Jag behöver få träffa dig igen.

Frost

06.36

Jag vaknar i frost

och beordrar mig själv att andas igen när jag slutat frysa trots den ångande hettan.
Utan någon som tämjer lågorna ser jag till den
som hoppade längs trottoarkanten
skrattandes,
som påminde mig att jag inte är själv

Håll mig i handen, jag slåss
Håll mig i handen, bli inte rädd nu
Jag ska bara släppa ut känslorna

Jag kanske bryts, dras ihop eller skakar
men bli inte rädd
Jag håller på att laga mig
Håll mig bara i handen,
Så jag vet att jag inte är själv

Jag är delad hos dem
Men du har bara gett mig solskimmer
Jag vill tacka dig för din tid
Du kunde ha valt någon annan stans
Men du väljer att vara här

Utan någon som tämjer lågorna
Föreställer jag mig dig
Hållandes mina fingertoppar
Mötandes mitt huvud

För i frosten när jag vaknar
får jag påminna mig själv att andas.
För i frosten när jag vaknar
kan jag inget så simpelt
som något så stort
som att andas.

Would you rather be silent

 

Länk här

 

Marigold

En plats med historier. Tankar. Längtan, vackra minnen och drömmar.

RSS 2.0