Rädsla, jag behöver dig inte.

Hur kan jag sitta här; efter tre gånger
och känna mig vackrare än någonsin
Hur kan jag sitta här; efter en del intressanta samtal
och veta att någon var lika intresserad
av innehållet som jag.
Hur kan jag sitta här; efter ett fåtal varma beröringar
och känna att jag inte behöver dölja en enda kurva.


Vi visade bristningar, du visade ärr, jag tog av mig allt utan att vara rädd, du spelade för mig trots att du sagt att du var rädd. jag tittade för första gången.
Jag vet att jag kan vara intensiv, obetänksam. Jag vet att jag kan vara en besserwisser och klumpig. Jag vet att jag kan vara självupptagen och glömsk. Men jag hoppas att du ser förbi det där.


För allt handlar om hur du tittade på mig, som om att jag skulle försvinna om du blundade för länge.
Jag är rädd att du inte såg min beröring som jag såg det- att om jag inte rörde dig så skulle försvinna. Jag var rädd.

Idag är jag rädd.
Att något jag sa,
något jag gjorde,
något litet eller stort
skrämde iväg dig. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marigold

En plats med historier. Tankar. Längtan, vackra minnen och drömmar.

RSS 2.0