Så, nu är jag nöjd.

Till regniga dagar

Trots att jag har spenderat hela helgen med precis det,
så är det okej,
för motivationen och inspirationen till studerandet har lagt sig. 

Då finns saltlakritsglass,
vampire diaries
och glädjesprängda tonårslåtar. 



Precis vad jag behöver. 

Dandy & Dandy, ring inte, skriv inte, lås inne ivern i dig

Det var en dröm,

så,
tänk dig ett rum. 

Vilket som helst. 


Du har en liten lampa, på ett litet litet träbord. 
Dörren står på glänt, och utanför är det ljust. 

Du springer runt i rummet,
och försöker med allt du har att hålla tapeterna kvar på sin plats.


Men de rullar ut. 


Om,
och om
igen. 

På en trettioårsfest


Jag vill berätta mer om hur mycket jag saknar dig Paris

Jag
 v

Det ingen pratar om

Jag skulle bara säga att,


Joss Stone,


skulle kunna vara en utav världens mest underskattade sångerskor. 

John Mayer

vi kommer alltid ha paris

Om bara hoppet kunde föda mig också

Lights in alingsås



och mobbade världen tillbaks.

Med en ljuvlig gorby's hängandes i munnen vill jag påminna alla,



att det är 

okej.





vad det nu må vara. 
Mvh, full hanna. 

Dead Sara

 

Inte på samma sätt

I

Jag tror jag försvinner om jag inte får något att hålla i.

Kom och älska mig tills jag raserar.
Kom och sträck dig efter stjärnorna.
Kom och töj dina lungor.
Kom och kliv utanför dagen med mig. 
Kom och veckla ut dina knotiga fingrar.

Kom och gapa efter mer.
Kom och spring ikapp med mig tills våra ben blir till damm.

Kom och lyssna till jordens eviga knakande virvlande under den kosmiska kramens alla färger. 

My thought, exactly ll

But all I wanted to do was sneak out into the night 
and disappear somewhere, and go find out 
what everybody was doing all over the world.


- Jack Kerouac

På jakt efter kärleksbarn

Jag behöver stormas. Jag behöver skäras öppen och blöda i ett rasande lopp nedför gatan. Jag behöver springa snabbare än alla andra. Jag behöver andas djupare. Jag vill få större lungor för allt jag suktar efter. Jag vill gapa större för att bli matad med liv. Jag behöver ragla för att så rakt. Jag vill behöva sova för att vakna. Jag vill skratta högre än alla andra. Jag vill skrika sönder natten och välkomna morgonen i nästa sekund. Jag behöver tåras i ögonen av eufori och ivern att få matas med mer. Mer, mer. Jag behöver svettas i en dans bland likasinnade.


Jag behöver likasinnade. 

My thought, exactly

Take me out tonight,

where there's music and there's people and they're young and alive. 
Take me out tonight,

because I want to see people and I want to see life. 



- The smiths 

För höger sida

Bara inte ljuset slocknar

Jag vet inte, åter igen.


Men jag tror det var något som rann över idag.
Det var något som var droppen.



För jag får en tendens att gömma mig igen.

Krypa ihop,
& hålla andan.


Dörren står fortfarande öppen,
och det är ju bra. 

En tanke bara

jag tror jag vill kalla den 



Silentium!
mitt hjärta vill tala. 



Han bär sår på sin rygg från slagsmål som inte är hans egna.

Det var en dimmig augustimorgon vi befann oss i nattens tunga utandning.

>>..jag behöver,
skriva några ord<<

Han sträckte sig efter boken han snart fyllt, samlade alla tankar & skrev. Den nötta pennan följde hans rörelse som ett med hans älskande händer. Andades in, och andades ut. Med varje andetag kände jag dem. De osynliga orden som virvlade runt hans jag för att avta & stilla sjunka ner i ett fulländat eko. När han med sitt sista ord lade ner sin penna stängde han igen sin värld för att återkomma och omfamna min. Med sin mjuka hand & sina lätta fingrar strykande min kind bjöd han in mig att lyssna till den värld han skrev om. Att älska, att pulsera och leva. Att vid varje utandning lyfta lite högre från asfalten. Att hålla handen på ett stormande hjärta och känna dess längtan. Han fyllde mitt sinne med sig och än idag kan jag känna orden tumla om sig själva. Han skrev om att älska sig själv & att älska någon annan. Någon som mig. 

Om och när det inte finns något annat att säga

Den morgonen jag fyllde tjugo

 

om ändå

Big eyes

Darkness is all,
you'll ever know

if i don't love you more.

Något jag borde veta.

Jag går på det.

Om och,
om igen.


Jag är så förblindad, naiv och skimrande inuti och full på ett värmesprudlande glittrande rosapudrigt och pulserande fnitter att jag glömmer bort mig själv i en värld som kräver min fulla uppmärksamhet.

Jag slukas och sugs in i mitt wonderland gång på gång och efteråt står jag på trottoarkanten och förbannar mig själv för att förblindas utav det som får mig att andas.

Det är nästan så att jag faktiskt ger mitt pulserande hjärta rakt ut och bara kommer på mig själv efter en stund att

>>nej juste, fan. Det där behöver ju jag!<<

cameleon soul, sparkling and broken

En namnlös historiker

Jag hade just bläddrat sida, så för en sekund tittade jag upp från Jack Kerouacs liv på väg. Han såg på mig med stora nyfikna ögon. Mannen hade runt sextio år bakom sig & klädd i tweedkavaj antog jag att han var mycket kunnig i ett ämne som låg honom varmt om hjärtat. I och med att han märker att jag ser upp från min värld & möter hans blick ler han. Jag blir genast avundsjuk på de barnbarn han möjligen skämmer bort som den fantastiska historieberättare han verkar vara. Han ser på min bok & ler ännu större. 

>>.. en klassiker<<

Oförmögen att svara tittat jag på honom & ler. Behovet - och intresset, att med stora öron och nyfikenhet i mina ögon få höra vad han hade att säga måste ha lyst igenom. Han får något förunderligt i tanken då han lutar sig närmare och säger

>> .. jag älskar den, men av någon anledning var den något töntig att läsa på min tid<<


>>.. den är fantastisk<<


>> så den är inte töntig att läsa idag?<<

Mitt hjärta blossar upp som ett romerskt ljus & viljan att berätta hur inspirerande den är för ett livsälskande hjärta som mitt skapar ett underbart skimrande kaos inuti.


>>.. oh nej<<


Jag såg in, leende, i två enormt djupa ögon fulla av äventyr. Vi ler mot varandra på ett sätt som bara två själar som kräver allt på en och samma gång kan göra och de fyrtio år vi antagligen har emellan oss spelar inte den minsta roll. Jag ville höra allt. Jag ville veta vart han gått. vad han sett. Jag ville för en sekund bara få lyssna på allt han hade att berätta. 

Han ler mot mig igen & när han kliver ut ur bussen och vidare i livet saknade jag honom redan. 

Andra lång

Emma llensa

För under asfalten gömmer vi alla något

Du har gjort det. Alla har gjort det. 

Vart du än vänder dig. Vart du än ser. Vilken stol du än sitter på har någon med just det suttit där. Hon har andats i din närhet. Han har gått bakom dig. Handtaget du trycker ner har rörts utav honom och kronan du håller i handen har legat i hennes ficka. Hon har provat samma tröja och han har ätit med samma gaffel. 
Den ligger som en tung massiv dimma i deras ögon och upplöses mellan deras läppar som cigarettrök, för att sjunka ihop till bläck och rinna ner efter deras kläder. Det är dem som går i någon annans fotspår i hopp om att bli sedda. Det är de som tror sig skrika efter luft i deras öron utan att höras. Det hänger stenfyllda påsar på deras axlar som med varje steg pressar dem till marken. Varje steg. Deras kängor fastnar i gyttjan men ändock springer de i sand utan att tveka. 

Allt handlar bara om att se den. Höra den. Hitta det. Du måste lyssna för att höra ett brustet hjärta slå under asfalten. 

Tack Jonathan


Snart kommer kärleken
Du tvingade fram
Snart ska du slita ut
Ditt trasiga hjärta

Och snart ska någon
Driva ut demonen
Snart ska vi vakna
I ett paradis

Snart ska vi flyta ut på
Uppsträckta händer
Snart kommer sångerna
Ett fyrverkeri
Snart ska vi sväva in
Ljusare nätter
Snart lyfter drömmarna
Och du är fri

Och snart ska någon
Driva ut demonen
Snart ska vi vakna
I ett paradis





Allt för familjen

Som en blandning

Jag tror jag ska skriva en bok. 


Om vad är jag inte riktigt säker,
typ en överkryddad självbiografi där jag får alla karaktärer att låta som helgon,
platser att låta som himmelen själv och händelserna viktigare än något annat. 


jag skulle vilja,
skriva om nån. 

Ungefär som Jack kerouac,
fast lite Elisabeth Kostova. 

En helg i Åby


Något helt annat fantastiskt



 
 
Bilder från Borlängehelgen.

Min älskade sophie, min älskade bakgård, mina saknade kängor och mina älskade vänner på jazzfesten.


Fler kommer men,
inte ikväll. 

Igenom mina egna

What you got goin' on 
Behind those eyes closed,

holdin' on 

warm shadow.

Med fjärilarna

Jag har den mest fantastiska tjugoårsdagen. 


Det enda jag kan säga är att mitt hjärta fnittrar sönder. 

Han är svartare än du tror.

>>.. men hur länge ska det pågå? <<

>>.. nån gång slutar det. Det kan inte pågå för alltid. <<


Men det var just det som hände. Mina fingrar grep efter kjolfållen. Jag ställde mig på tå för att skydda mig från känslan av att vilja falla baklänges ner i någon lerig dy utav ovisshet. Mina tinningar kliade mer och mer och tillslut blev det så outhärligt att jag skrapade röda märken. Tårarna började rinna. De kom springandes från mitt innersta väsen bärandes på allt och forcerade ner över mina kinder och brände min hud. Inget hindrade dem. Halsbandet jag bar började irritera mig men jag vägrade ta av det. Det var ditt. Aldrig. Jag hade lovat mig själv att det alltid skulle sitta kvar. Aldrig. Mina utandningar blev till den fuktigaste dimma. Och känslan. Den med den djupaste sortens avgrund i fickorna. Den som med det klaraste skratt krossar dina fötter och bränner din hud. Den som skrapar sina naglar mot din rygg med vilje. Den som bär med sig viljan att falla baklänges och krossas som glas mot asfalten. Den där så kallade ensamheten tog tag i min hals och kvävde mig till silentium.

Men bara för idag

Någon satte ord för mina tankar

med hjärtat i sin hand

Jag bara älskar uppskattningen och kärleken jag får känna här i Göteborg. 


Kärlek
Kärlek
Kärlek

Det är allt jag behöver. 

för att du öppnade dörren

"du är fantastisk hanna, 
din talang förtjänar din uppmärksamhet,
dtt fokus och engagemang"

- D


Jag har väntat på att något,
eller någon,
ska rasera den berlinmur som har stått mellan mig och mig. 



I något av en uppförsbacke

Jag ska försöka förklara hur det ser ut i mitt huvud. 


eeh,

svart,
med ett långsamt och trögflytande eko som studsar mellan obefintliga väggar. 



Det jag läser fastnar inte, 
Det som hörs låter inte,
Det som känns pulserar inte. 

Jag går omkring som i en inspirationslös haze, som förlamar och förblindar hela mig. 
Jag är en tröglytande olja bland allt klart rinnande vatten. 


Det som oroar mig är hur jag kan vara så fruktansvärt lugn i det. 

Marigold

En plats med historier. Tankar. Längtan, vackra minnen och drömmar.

RSS 2.0