Du har gjort det. Alla har gjort det. 

Vart du än vänder dig. Vart du än ser. Vilken stol du än sitter på har någon med just det suttit där. Hon har andats i din närhet. Han har gått bakom dig. Handtaget du trycker ner har rörts utav honom och kronan du håller i handen har legat i hennes ficka. Hon har provat samma tröja och han har ätit med samma gaffel. 
Den ligger som en tung massiv dimma i deras ögon och upplöses mellan deras läppar som cigarettrök, för att sjunka ihop till bläck och rinna ner efter deras kläder. Det är dem som går i någon annans fotspår i hopp om att bli sedda. Det är de som tror sig skrika efter luft i deras öron utan att höras. Det hänger stenfyllda påsar på deras axlar som med varje steg pressar dem till marken. Varje steg. Deras kängor fastnar i gyttjan men ändock springer de i sand utan att tveka. 

Allt handlar bara om att se den. Höra den. Hitta det. Du måste lyssna för att höra ett brustet hjärta slå under asfalten.