ooh ho ho -ho-ho

vi städar ut mamma och jag. 

Det är skönt för vi öppnar båda dörrarna så augusti's sista små varma vindar får springa runt här och ta med sig dammråttorna ut. Fönster och bänkar och hyllor och böcker dammas av och gammalt skräp bärs ut och jag känner hur hösten är påväg. Jag vill göra äppelpajer och bjuda hem alla jag känner.
 
I morse funderade jag igen på hur det kommer sig att jag har fått så mycket den här sommaren. Jag frågar mig själv vad det är jag har gjort och varje gång så känns det som om att jag vill svara att du har gett dig själv det här.
Men jag och Fanny pratade om en sak igår,
när du stöter på en vän,
när du håller på att köra på någon,
när en katt springer över vägen
när du ser en blomma

att det händer för att att jag tror att hela universum ständigt kämpar för dig och hon trodde att det var slumpen. 

Jag läser små texter och gråter floder.
Jag la mig under äppelträden och katterna kom och la sig i varsin armhåla och jag grät floder.
Jag tänkte på hösten och hur bra den kommer bli när den kommer och jag grät ännu mer.
Jag blir glad när jag gråter för det betyder att jag är okej. 


Jag vill gå ut,
ropa hit katterna och kasta äpplen åt dem för jag älskar att se hur de springer.