06.36

Jag vaknar i frost

och beordrar mig själv att andas igen när jag slutat frysa trots den ångande hettan.
Utan någon som tämjer lågorna ser jag till den
som hoppade längs trottoarkanten
skrattandes,
som påminde mig att jag inte är själv

Håll mig i handen, jag slåss
Håll mig i handen, bli inte rädd nu
Jag ska bara släppa ut känslorna

Jag kanske bryts, dras ihop eller skakar
men bli inte rädd
Jag håller på att laga mig
Håll mig bara i handen,
Så jag vet att jag inte är själv

Jag är delad hos dem
Men du har bara gett mig solskimmer
Jag vill tacka dig för din tid
Du kunde ha valt någon annan stans
Men du väljer att vara här

Utan någon som tämjer lågorna
Föreställer jag mig dig
Hållandes mina fingertoppar
Mötandes mitt huvud

För i frosten när jag vaknar
får jag påminna mig själv att andas.
För i frosten när jag vaknar
kan jag inget så simpelt
som något så stort
som att andas.