Jag tuggar på vita små moln & gräver i gamla lådor. Jag virade in dem i tyger utav bomull och gömde dem långt in. Tog en pinne och tryckte in dem lite till när jag och mina händer inte längre nådde.
Är det saknaden som gör sig påmind när jag tittar på allt bortglömt eller är känslan egentligen lättnad av att ha passerat allt?