- Finns det något jag kan göra? frågade han.


Come upstairs and I'll show you where all my demons hide from you. 


Det behöver bli så. Det finns en vind och jag bestämde mig nyligen för att tända ljuset där helt. En gammal vän sa a calm sea never made a skillful sailor. Jag har insett att jag blivit erfaren i stormandet och förstått att jag har ett val. Jag tänker öppna dörrar och låta korsdraget härja fritt. Det ska ske ordentligt den här gången för nu när bökigheten har kommit ifatt vet jag att jag är rätt. Nu ska ni allihopa få se. 

Varsågoda,
dörrarna är öppna.

Det har funnits dörrar jag vägrat öppna utan skillnad på in eller ut. Ingen fick se vad som skedde här inne. Andningen vi alla gör, där har jag inte vågat andas djupt för ifall jag sjunker ner för mycket är jag rädd att inte hinna upp igen innan ni går så jag har andats för lite och domnat. Jag ska berätta att jag aldrig var en sådan som sprang fort så jag ställde mig direkt efter startskottet på sidan och låtsades att foten gjorde ont. Plötsligt var jag bekväm och skrev historier om de stunder som hände framför mig på banan, men då glömde jag också bort att vara en huvudkaraktär jag med. Och så har det fortsatt. 

Jag berättade kort på gatan men jag vill berätta mer för det behövs. Jag bestämde mig nyligen så bare with me. Snart är jag klar igen. Delmål, som du säger.

Vi står i ett rum utan varken dörr eller fönster och det börjar utan ett tjut. Plötsligt är det där. En brandvarnare reagerar på rök men föreställ dig utan. En frågesport där du får frågan men innan du hunnit svara lyser det fel svar och du har förlorat. Här kommer väggarna och numera suckar jag bara, stänger ögonen och låter dem komma. Jag har blivit stark nog att trycka ut axlarna när de kommit åt mig för att ge rum åt armbågarna så de kan ta spjärn men det jobbigaste är att känna hur spikarna dras ut. Men efter en stund är det klart. 
Jag har gett dig titeln som rötterna under mina fötter men jag tror medvinden är närmare. Eller värmen i nacken. Att veta att du vet vad som händer när stunderna kommer och jag fastnar i repetitionerna, det är det jag menar är medvind.

Jag vet att jag skräms då jag säger hela livet men vi skämtar jämt om villor, barn & loft. Tänk så. 
Jag visade att det finns damm på vinden och du svarade med två sopkvastar och det har gett medvind till att jag inte bara ser kanintänderna i spegelbilderna längre.