Jag tänkte inte ens på var vi gick.


Tiden försvinner när jag fokuserar på oss. Vi är vana vid varandra och att du stannar innan du tar mig för givet är en en handling jag vill göra stor. 
När du lägger handen på mig för att inte snubbla. När jag snubblar så sträcker du alltid ut din hand mot mig. När du visar din rädsla för problemen för att du ser dem men inte vill ha dem. När du la din hand under min kind igårkväll för att låta mig sova i din handflata. När du säger att du vill sakna mig så önskar du inte bort mig, utan du önskar känslan av att få mig tillbaka. När du pratar om sommaren och säger att du vill ha mig vid din sida.

Du är mer kärleksfull än du tror. 

Nu är det väldigt mycket oss och sen kanske det blir mycket mindre. 
De är stora prövningar. Men vi lär oss och växer. Jag blir trygg när vi säger att vi gör det tillsammans och jag tvivlar inte på att vi kan. 

Det här är fint. Det som är vi.