Hej Mikaeka
Jag har tänkt mycket på livet sen jag hälsade på i Ludvika för en vecka sedan.
Hur det förändras,
hur man utvecklas.
Du har växt.
Blivit visare.
Du har alltid varit vis på ett alldeles säreget sätt som jag alltid har uppskattat hos dig.
Det fanns något i dig som förstod alla människor och accepterade alla deras sidor.
Hur det förändras,
hur man utvecklas.
Du har växt.
Blivit visare.
Du har alltid varit vis på ett alldeles säreget sätt som jag alltid har uppskattat hos dig.
Det fanns något i dig som förstod alla människor och accepterade alla deras sidor.
Den sidan hos dig har betytt så mycket för mig och du förstår nog inte hur många gånger jag kännt mig förvirrad och annorlunda, men efter att ha pratat med dig så kände jag alltid hur vattnet lugnade sig och allt blev okej.
Jag vill dela med mig av lite saker till dig idag.
Saker jag vill att du ska veta.
Den här bilder tog jag tre dagar efter att vi träffats första gången. Fredag den 28 augusti 2009.
Jag minns att jag vågade fråga dig vart du var ifrån för att du såg så förstående ut. Jag har alltid tyckt att det är lite jobbigt att ta kontakt med nya människor men inför dig tvekade jag inte.
Första lektionen vi fick ha fotostudion själva, det var den 4 december.
Jag minns att jag tänkte hur mycket roligare det var att bli fotad med dig än med de andra.
Varenda gång vi fick chansen sprang vi in.
9 Juni 2010.
Det här är ett av de mysigaste minnena jag har.
När jag tittar på filmerna minns jag hur roligt vi hade den dagen.
Du var den första personen jag lärde känna som hade samma -väldigt ofeminina- humor och det var en väldigt stor grej för mig. Jag har alltid kännt mig lite klumpigare än andra tjejer men inte med dig.
1 november 2010. Du och jag stylade Aulan.
Jag blev så glad att det bara skulle vara du och jag. När vi arbetade ihop var samarbetet jämt så obehindrat. Jag spelade lite gitarr och jag minns att du säger att jag sjöng fint. Det var första gången jag verkligen tog åt mig och vågade därefter så mycket mer.
Minns du när jag fick sjunga i ljushallen? I grön tröja och den stora svarta mysmössan? Jag sjöng den där "mickan e farlii och fanny är.."-melodin.
Hade du inte suttit bredvid hade jag inte gjort det.
Hade du inte varit med hade jag aldrig gått upp dit.
Tack.
Jag vill dela med mig av lite saker till dig idag.
Saker jag vill att du ska veta.
Den här bilder tog jag tre dagar efter att vi träffats första gången. Fredag den 28 augusti 2009.
Jag minns att jag vågade fråga dig vart du var ifrån för att du såg så förstående ut. Jag har alltid tyckt att det är lite jobbigt att ta kontakt med nya människor men inför dig tvekade jag inte.
Första lektionen vi fick ha fotostudion själva, det var den 4 december.
Jag minns att jag tänkte hur mycket roligare det var att bli fotad med dig än med de andra.
Varenda gång vi fick chansen sprang vi in.
Det här är ett av de mysigaste minnena jag har.
När jag tittar på filmerna minns jag hur roligt vi hade den dagen.
Du var den första personen jag lärde känna som hade samma -väldigt ofeminina- humor och det var en väldigt stor grej för mig. Jag har alltid kännt mig lite klumpigare än andra tjejer men inte med dig.
Jag blev så glad att det bara skulle vara du och jag. När vi arbetade ihop var samarbetet jämt så obehindrat. Jag spelade lite gitarr och jag minns att du säger att jag sjöng fint. Det var första gången jag verkligen tog åt mig och vågade därefter så mycket mer.
Minns du när jag fick sjunga i ljushallen? I grön tröja och den stora svarta mysmössan? Jag sjöng den där "mickan e farlii och fanny är.."-melodin.
Hade du inte suttit bredvid hade jag inte gjort det.
Hade du inte varit med hade jag aldrig gått upp dit.
Tack.
Det finns ingen bild från den här stunden som jag tänker berätta om nu, så jag tog den här som symbol. Du, jag och fanny hade börjat umgås mycket mer och jag förstog att vi tre hade något annat.
Men det jag vill berätta om handlar om en sen kväll då jag ringer dig. Allt hade precis börjat braka ihop. Det var i trean. Hela tvisten där i slutet. Minns du?
Jag ringer och pratar ur mig och det tar flera timmar men du lyssnar. När jag berättar hur illa jag tog vid mig när jag fick höra du var så perfekt då. Du blev jättearg och sa åt mig att jag absolut inte fick tro på det.
Under det telefonsamtalet målade jag tavlan med stjärnorna i havet och de brinnande bergen. På baksidan skrev jag
när mitt jag står i brand finns du där för att tämja lågorna.
Då kände jag verkligen att jag har en vän som verkligen är en bästa vän.
Modevisningen 4 Januari 2011. Jag var så sjukt stolt över dig.
jag tyckte du var bättre än allihop och ibland var du lite osäker och det avgudade jag dig för. Hur du vågade ändå. Du tog alltid tag i dig själv och röt i. Du har alltid varit så modig i mina ögon.
Vi ser ut som två efterblivna mongos här. Jag ser ut som en knubbig liten säl pga alla kläder men jag bryr mig inte om det för jag gillar den. Det var dagen innan vi åkte till Florens i år.
Jag har alltid sett upp till dig.
Alltid vågat så mycket mer när du varit med.
Jag var lite nervös när din mamma frågade om jag var vegeterian och jag svarade ja. Du reagerade inte ens utan var bara lite frågande.
De dagar i skolan när du inte var med sög. De nätter vi var ute och dansade så intensivt att det rann svett men det struntade vi i för vi älskade det. Vi var dansade för att det var så jävla roligt. Hur många mornar har vi inte vaknat upp och inte kunnat lyfta våra huvuden?
Alla skratt. Alla tårar. Alla värmande samtal och alla åsikter.
Du var den första verkligen riktigt nära vännen och den dagen vi lämnat av våra kids på gymnasiet vill jag att vi står där och minns när vi hälsade på varandra i entrén. Du helt klädd i rosa i lockigt hår och jag i enorm vit tshirt och bandana runt fotleden i hatt.
När jag hälsade på dig i Ludvika i fredags kunde jag inte sluta tänka på hur vacker du blivit. Inte bara till utseende, utan hela vägen in. Du har ett lugn och en säkerhet jag önskar att jag hade.
Jag vill att du ska veta att tack vare dig,
så har jag nått så mycket längre i så mycket än jag skulle gjort annars.
Om du så bor i Kina eller om du flyttar till månen.
När vi ses
kommer ingenting att hindra oss från att bli 16 igen.
Krypa ner i myskläderna,
köpa tonvis med godis,
prata om allt och bara vara som vi alltid varit.
Avslappnade, roliga och det bästa vi är just då.
Men det jag vill berätta om handlar om en sen kväll då jag ringer dig. Allt hade precis börjat braka ihop. Det var i trean. Hela tvisten där i slutet. Minns du?
Jag ringer och pratar ur mig och det tar flera timmar men du lyssnar. När jag berättar hur illa jag tog vid mig när jag fick höra du var så perfekt då. Du blev jättearg och sa åt mig att jag absolut inte fick tro på det.
Under det telefonsamtalet målade jag tavlan med stjärnorna i havet och de brinnande bergen. På baksidan skrev jag
när mitt jag står i brand finns du där för att tämja lågorna.
Då kände jag verkligen att jag har en vän som verkligen är en bästa vän.
Modevisningen 4 Januari 2011. Jag var så sjukt stolt över dig.
jag tyckte du var bättre än allihop och ibland var du lite osäker och det avgudade jag dig för. Hur du vågade ändå. Du tog alltid tag i dig själv och röt i. Du har alltid varit så modig i mina ögon.
Jag har alltid sett upp till dig.
Alltid vågat så mycket mer när du varit med.
Jag var lite nervös när din mamma frågade om jag var vegeterian och jag svarade ja. Du reagerade inte ens utan var bara lite frågande.
De dagar i skolan när du inte var med sög. De nätter vi var ute och dansade så intensivt att det rann svett men det struntade vi i för vi älskade det. Vi var dansade för att det var så jävla roligt. Hur många mornar har vi inte vaknat upp och inte kunnat lyfta våra huvuden?
Alla skratt. Alla tårar. Alla värmande samtal och alla åsikter.
Du var den första verkligen riktigt nära vännen och den dagen vi lämnat av våra kids på gymnasiet vill jag att vi står där och minns när vi hälsade på varandra i entrén. Du helt klädd i rosa i lockigt hår och jag i enorm vit tshirt och bandana runt fotleden i hatt.
När jag hälsade på dig i Ludvika i fredags kunde jag inte sluta tänka på hur vacker du blivit. Inte bara till utseende, utan hela vägen in. Du har ett lugn och en säkerhet jag önskar att jag hade.
Jag vill att du ska veta att tack vare dig,
så har jag nått så mycket längre i så mycket än jag skulle gjort annars.
Om du så bor i Kina eller om du flyttar till månen.
När vi ses
kommer ingenting att hindra oss från att bli 16 igen.
Krypa ner i myskläderna,
köpa tonvis med godis,
prata om allt och bara vara som vi alltid varit.
Avslappnade, roliga och det bästa vi är just då.
Kommentarer
Trackback
