Jag skulle vilja säga att allt står rätt till men det står inte helt rätt till, det glöder i brända sår som aldrig slår igen och det känns som att jag står helt still. Jag vet att det känns så varje gång, precis innan det händer. Jag skulle vilja veta innan när det händer. När jag känner hur det vänds. Hur vinden byter håll. Det kan gå på någon sekund, men det kan ta en hel dag. Det har blåst åt ett håll ganska länge och jag vill säga adjö nu. Sopa ut det. Byta luft. Men jag antar att sådana skrapsår i träet alltid syns. Oavsett.