Trötthetens tystnad

En man frågade mig en gång
varför jag har så bråttom
 
fyra år efter
kan jag fortfarande inte svara,
så jag tittar ner på mina fötter och försöker glömma
att han fortfarande
står precis framför mig,
precis som om att han fortfarande fanns.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marigold

En plats med historier. Tankar. Längtan, vackra minnen och drömmar.

RSS 2.0