För han gick där, med fötterna på jorden och händerna i himlen

Jag vågade faktiskt.

Det trodde jag inte,
men det gjorde jag.


Jag tog initiativet att tala,
med kanske den vackraste människa jag sett.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marigold

En plats med historier. Tankar. Längtan, vackra minnen och drömmar.

RSS 2.0