Jag har släppt allt nu. 
     minns du fanny?


De tunga orden. 
Den hårda huden,
och den ihåliga insidan. 
     minns du?

När jag berättade i text
hur allt hade raserat.
Jag var så rädd för dina ögon,
     hur din färg skulle försvinna.
     jag älskade den,
     jag ville inte se den försvinna. 

Den är borta nu fanny. 
 

Om jag andas ut i natten,
          blir värmen till frost 
          som silverskimmer från månen
lägger den sig framför mina fötter.

Om jag andas ut under solen,
          blir värmen till bergsvatten
          som guldskimmer från solvindarna
sveper den mig runt i sin dans. 


Minns du fanny?
          Jag kan andas nu. 


     Jag saknar dig.