Jag älskar livet.

Jag börjar älska mig själv,
alltså på riktigt. 

Jag kan inte riktigt förklara det men jag har liksom ett konstant lugn,

oavsett hur kaotiska tankar jag har. 

Det finns alltid en lugn plats inom mig och jag vet hur jag tar mig dit. 
Jag har åtvervänt till tankar jag hade som barn,
tankar jag glömt och vägar jag tappat bort
de kommer tillbaka nu när jag upptäcker vad som är jag. 


Det är bara så skönt.
Jag önskar att alla människor som lever får känna såhär. 

Det önskar jag verkligen.