Hej.

Idag är första dagen jag är ensam.

Jag ska börja med att berätta att jag har längtat efter det. Mjukisshortsen. Tshirten och de osminkade ögonen. Varma sockar och håret i knut. Filmer och godis. Sovmorgon. Sträcka på sig och andas ut ordentligt. 


Men så kommer jag på mig sjäv,

>>Vem skulle jag ringa om jag ville göra något nu?<<



Varför jag omedvetet väljer att förstöra min första helgdag med att forcera en ensamhet,
kommer väl alltid att bli ett mysterium.

Men jag kan gäldjas åt att hur ensam jag än känner mig,
eller kommer att känna mig,
så vet jag precis vad och vilka jag ska tänka på för att åter igen känna värmen.