Det är ett helvete det här,
det ska du veta. 


Jag inser mer och mer att det är hjärnan som ligger efter,
inte jag. 
För att förtydliga mig så menar jag självklart inte "jag har otur när jag tänker" utan jag har inte besökt de delar i hjärnan jag behöver för att faktiskt ta in och förstå det göteborgs universitet slänger i mitt ansikte. 
Saken är inte den att jag inte tycker det är intressant, 
för det gör jag. 

Nej, det är så att det jag hör, ser och tar in, det fastnar inte. Vilket resulterar i att jag får läsa stycket igen. Och igen. Och igen. Göra om. Lyssna. Rita. Sätta det framför mig i små textrutor och dela upp det som en presentation för treåringar. Jag får sortera ut det som fastnar och fokusera på det. 

Det tråkiga är bara då att jag inte förstår varför eller sammanhanget. 



MEN
MEN

Nu kom det stora ordet. 
Jag skiter i det.

Jag ska göra det här. 
punkt.