Göteborgs universitet

Jag tänker mest hela tiden.

Och ler. 


Jag kom på mig själv idag, att under loppet utav några timmar ha fått sms från två stycken jag lärt känna här under de senaste dagarna, vilket måste betyda att jag iallafall har gjort någonting rätt i den hela sociala cirkeln.
Något som också fascinerade mig var hur en annan fick mig att ärligt skratta så mycket att jag fick tårar i ögonen bara efter kanske tio till femton minuters samtal.


Det är en sådan fantastisk blandning människor här. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marigold

En plats med historier. Tankar. Längtan, vackra minnen och drömmar.

RSS 2.0