himlen är sollös men gul till färgen och jag står på ett tak så högt att jag nuddar den med händerna.

En rytm. 


Du känner den ibland, så du vet vad jag pratar om. Jag ska bara, förtydliga mig något.

Den hörs inte, så du vet egentligen inte om den existerar eller bara svävar i takt och samtidigt som dig. Ryggraden känner av den, kanske djupt in - som en värme. Även dina fötter känner den, som om sanden du går på plötsligt blir till sten. 

Den rytm som gör att din första tanke när du vaknar är en längtan. Din sista önskan innan du somnar är att få vakna. Den trygga rytm som gör bakhuvudet tungt och som säger dig när du vaknar i natten att 
 

det är okej,
bara vänd dig.
Och tamed dig täcket.

Nu kan du somna om.



Rytmen jag pratar om är den rytm som ligger nere i magen. 

Din rytm. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Marigold

En plats med historier. Tankar. Längtan, vackra minnen och drömmar.

RSS 2.0