Först en vild diskussion. Vad kvittar, bara det berättas eller talas om något. Stekflottet blandas med orden och fräsandet med fågelkvittret. Dörren står med öppna armar för solen & molnen och kölden kryper efter golvet som värmen från marken en kall sommarkväll. Det är musik i bakgrunden. Jazz. Blues. Rockabilly. Det är alltid rökigt och aldrig ordning.


>> forden är en kvinna, vem?<<


han svarar inte direkt, utan låter ölen blandas med tanken om vem hon är. Jag ser hur bilderna bläddrar förbi tillsammans med den gula kvällsolen som en öppen bok. Han målar upp en bild från insidan & ser henne tillslut framför sig. Leende tar han en klunk till.


>> .. hon är en kurvig kvinna. 50 år. Svart klänning med en silverspets i sin djupa urringning. Hon har friserat hår av silver & i baren beställer hon snabbt en vodka och sväljer, sedan vin. Kallt. Vitt. Hon vet hur man gör entré & sitter storslaget i sin trästol. Rakryggad tänder hon en cigarett med en tändsticka från en annorlunda ask. Hon har öga för detaljer. Hon har ägt ett galleri & hon kan konst, men är inte konstnär.. <<


Han forstätter en stund till. Han målar framför sig utan att använda färger. Han visar & berättar och drar med mig in i sin brinnande skog med stjärnorna i havet.
Tillsammans med det rökiga köttet och den ljusa ölen fortsätter vi att blåsa liv i ting. Andas in i de små atomer som finns & skapar en ny form. Drejer med tanken en ny personlighet & får henne att gå framför oss utan att hon vet om det. Hon lever och andas. Vi skrattar ikapp med henne och hittar det vackra i en värld som inte finns. Känslan av att i den oförståendes ögon aldrig vara värdig & att bli blåst omkull för att se något annat.

Otaliga skratt senare inser vi att maten blivit kall.
Jag förvånas aldrig av hur vi ser samma sak,
min pappa & jag.