Aldrig förr har jag suttit ner & bara tittat. Iallafall inte på det här sättet.
Fjärilar som tumlar om varandra, fågelkvittret som skvallrar om en solig dag.
Det luktar nyklippt gräs, sommaräng & sötvatten. Bonden på andra sidan älven skärdar jorden.

Jag dinglar med benen, sittandes i en hängstol. Det är fäst i en gren, vars lövverk hänger över mig som ett skydd från solen. Framför mig sluttar bakgården & bryts av körsbärsträden.
Jag vet att en bofink sitter ovanför mig. Jag har lärt mig hans sång & hans blåa mage passar inte riktigt in bland bladen,
Allt runt mig är där det ska vara & fyller sin plats precis som det är meningen att de ska göra.

Sist jag satt här under äppelträden var det kväll. Solen hade gått ner & månen tagit plats.
Med mig hade jag min bok, ullfilten & lyktor att hänga i trädet.
Ena är gul, en annan är röd, någon är blå. Och tända i nattens klara mörker lyser & svävar de i den kyliga luften.
Plötsligt prasslar det till i buskarna & ut kommer herr grävling. Någon meter ifrån mig vädrar han medans jag sitter orörlig. Han kilar något närmare, men då jag tappar min filt skrämmer jag min nyfunne vän. Genast skyndar han in bland buskarnas skyddande blad och honom ser jag inte mer.

Du måste komma hit. Jag tror du skulle trivas här i gungstolen under äppelträden. Du kommer att ha fåglar som sjunger för dig, fjärilar som dansar omkring bland smörblommorna, solen som skiner och värmer dina fötter & du kommer att se ut över det glittrande vattnet & himlen & molnen och allt kommer att falla på plats.

Du kommer att komma ihåg varför man håller & att du håller.
Humlorna kommer att berätta hur man gör.
Måsarna kommer att berätta för dig att vi har så mycket att titta på, men som vi inte ser.

Vi har för bråttom.
Du kommer att höra hur tiden saktar in & kommer ikapp med livet.