Jag räknar verkligen dagarna nu.
Andas in allt jag tagit mig igenom här. Allt det goda, och det onda.
Försöker desperat hålla i varje detalj som har format och sargat och tagit sin plats i mitt ansikte.
Jag försöker komma ihåg den horisont och den färg och de händer jag har idag.

Jag vet att allt kommer att förändras nu.
Jag vet att min färg kommer att flagna. Någon ny kommer att ta dess plats.

Jag hoppas bara,
eller jag kan bara hoppas,
på att jag inte tappar bort varken horisonten eller färgen helt och hållet.