04.36

gräs kittlar bakom mina ögon och jag inser
att jag lindar in människor i fina ord för att
få dem att stanna.

15.12

innan jag kommer hem
skall den längtan vara över för inget
av det som sades spelar någon roll även fast
orden var tunga, nu är
asfalten varm från solvindar och när jag kommer hem
stänger jag dörren hårt

 

 

23.52

 

i doften från vaniljen och röken från Hobson tittar jag ner
på allt jag skrivit och ser ett mönster som handlar om
att ingen förutom jag vet.