Innan tyckte jag det var jobbigt att vara för mig själv. 
Jag började alltid tänka att jag var

ensam.



Men idag ser jag de tomma dagarna som 
tid att strukturera,

jag tänker mycket,
tänker på hur jag skulle känna mig
och provar sen hur det är,

så
jag känner också mycket.
Och ställer frågor.

Nu har den tiden mer blivit en chans att ta reda på hur många hörn jag har,
hur många kanter, svängar och stup och vart jag känner mig kantstött och

varför. 

Jag vill veta varför jag är varför.