Jag skrapar av nagellacket från naglar som jag alltid biter av när de är i perfekt längd. Och när färgen suttit för länge bryter jag av en bit så helheten förstörs och jag får börja om. Där. Slut. Nu åker allt av. Om tre veckor kan jag göra om det igen. 

I nya böcker av konstnärer och filosofer hittar jag inspiration och om överflödet av hormoner var anledningen till den kreativa tomheten så är det över nu. För här kommer energin. Med ljusare dagar och positiva resultat på nötandet av glada tankar kanske bilderna blir tydligare.

Men jag säger ingenting.
Det är typiskt mig att säga att det är klart och så kikar jag bakom hörnet och upptäcker mil av ovunnen mark. 


Jag behövde bry mig som fan för att inte bry mig alls för vadfan är det som skapas om inte konst. Nu låter jag det bara vara så det får växa sig vildare är någonsin. Som gräsrötter i backen får det sprida som hur det vill. Jag springer inte runt en sekund till som en skogsvaktare, gormandes över vad gränsen går. Vafan det är konst i pratar om inte grannland och platsbanker. 
 

 Jag har sagt det ett tag nu och med mer värdefulla papperslappar i fickorna kan jag rensa ut allt fanskap som irriterat mig i ögonvrån. Kläder som fått noppor och hål under armarna. Nu vill jag inte hålla på längre o dalta i gyttja för som jag sa tidigare så gör jag precis som jag ska. Jag ifrågasätter det som ser som mest troligt ut, förstör det som precis är klart för att ständigt börja om - fast nu längre fram. Att börja om precis när vi slutat är exakt det som ska hända för precis som Matthew M säger " ... and something to chase" ska jag jaga den helhet jag så ivrigt frustrerande och ältande saknar. 

Jag förstår nu att den dagen jag är helt hel är jag förlorad och tommare än någonsin. 

Min kreativitet försvinner och jag vet inte vad jag ska göra. Runt mig hänger bilder, tavlor och idéer men inom mig är det tomt. Uttrycket finns inte längre. Det känns inte rätt. 

Men jag måste hålla i. Jag har ett kontrakt och dagarna kommer då orken finns. 
jag vill för mycket men den tid som finns räcker inte. 

jag försöker komma ihåg allt ni vill lära mig men det försvinner. Jag kan inte förså varför jag berörs av så lite. Varför få saker fastnar och varför oron kryper tillbaka. 

Jag fösöker hitta styrkan genom att säga att tiden för kreativitet kanske inte är nu. För att uttrycka mig själv måste jag lära mig om mig själv.

Jag vill ha ett mål med det jag gör.

Jag vill inspireras men jag vet inte hur.